tisdag 28 november 2017

Ny i flocken!

Igår hämtade jag hem en ny hund!
Egentligen är han inte ny för oss, för han har tillhört dotterns pappa, som inte kan ha honom längre.


Han heter "Kvick" och är två år, men blir tre i februari.
Blandning mellan Drever, Tax och Smålandsstövare. Som Du ser så har han ärvt den korta svansen efter Smålänningen.
Tanken var att han skulle användas till jakt, men när ägaren blev sjuk, så blev det tal om omplacering.

Han skulle omplaceras för att användas till jakt, men tyvärr så har han lagts sig till med en del olater. Han rymmer! 
Flera har provat att jaga med honom, men när han kommer upp på en väg, så drar han iväg och det går ju naturligtvis inte.
Den sista som provade att ha honom, fick hämta honom både i Strömstad, Tanum och Borås!!
Det har aldrig blivit skjutet något för honom, så han har ju inte fattat vad det går ut på. Driver bra gör han i alla fall.
Så istället för avlivning, så erbjöd jag mig att ta hand om honom. Det blir ingen jakt  med honom hos mig, utan en ren sällskapshund.


Han och Klicker går förvånansvärt bra ihop, än så länge. Dom har ju träffats förut, så dom kanske känner igen varandra?
På första bilden ligger han vid ytterdörren, som han gjorde till att börja med, men nu har han hittat en plats i min vita soffa. Hmm?

Han är snäll att ha inomhus, men drar förskräckligt när vi går ut. Så nu blir det till att träna honom i lite vardagslydnad. 
Egentligen hade jag inte tänkt skaffa några fler djur efter Klicker? Men man ska aldrig säga aldrig!
Eftersom han är såpass ung, så lever han väl i minst tio år till och kanske överlever han mig?

Ha en fin vecka!

Hälsningar Britten


2 kommentarer:

Kicki sa...

Men så jobbigt med en hund som sticker, då kommer du ju inte kunna ha honom lös.
Jag skulle aldrig klara att ha en hund som måste vara kopplad jämt. När får den stackarn rasa av sig och sträcka på benen?
Själv skulle jag aldrig klara att gå timslänga promenader.
Kram

Paula i pörtet sa...

Ojoj, det blev alltså en rymling i familjen! Sån var ju vår Loppan om du minns, petit basseten! Hon var ju jakthundstyp men fick aldrig jaga. Förutom då hon drog som en avlöning och det var ofta. Eländes elände var det, hon hittade för det mesta hem själv men det kunde dröja upp till åtta timmar! Nej fy, hoppas du får honom att bättra sig. En dragande hund är rent livsfarlig under vintern, om ni nu har någon...
Nej man ska nog aldrig säga aldrig, det enda jag vet är att det inte blir nåogon mer valp i pörtet, mer säger jag inte.
Kramen