Katter!

Bejlis är borta!

Hon har inte synts till på en par veckor. Nu kan ju katter komma och gå lite som dom tycker, men det är ovanligt att dom är borta så länge. Hon var ju försvunnen tidigare en gång, men kom tillbaka efter ca 10 dagar, men nu är det 3 veckor sen jag såg henne och jag förmodar att hon inte kommer tillbaka.

Henne fick jag ju överta av en granne, som i sin tur fått henne av Carina sen Oskar blivit allergisk.

Hon var en kärvänlig katt som fångade mycket mus och la dom framför ytterdörren och jamade för att jag skulle se vad duktig hon var.

Hon kommer att vara saknad av oss andra, men inte av Ia som aldrig accepterade henne.

Det är inte roligt när en katt försvinner och man inte vet vad som hänt. Men har hon förolyckats, så hoppas jag att det gick fort så hon slapp plågas?

R.I.P. Bejlis. Vi ses vid regnbågsbron och hälsa Famos!

Här har Ia lagt sig till ro!

Det var väldigt vilka gula ögon hon fick av blixten? Hon ser nästan lite farlig ut?

Farlig är nog inget man kan beskylla henne för, snarare tvärt om. Hon är en snäll katt, men väldigt rädd av sig. Vågar inte vara inne när det är något som låter, t.ex. tvättmaskin eller torktumlaren.

Jamar och skriker väldigt mycket och är riktigt pratsam. Hon hörs lång väg när jag är ute med hundarna!

Hon är 10 år nu och henne fick jag av Carina (Hm?) för lika länge sen. Dom kunde inte ha kvar henne sedan det brunnit i deras hus och dom var tvungen att bo på annat håll till huset var klart att flytta in i och dom inte kunde ha henne på det tillfälliga boendet. Hon har varit Orustbo tidigare, eftersom hon är född här hos en kompis till Carina.

Nu när det börjar bli lite kyligare ute, så vill både Ia och Mio vara inne mer. Speciellt på nätterna och då ska det sovas helst i soffan.

Så här ligger Mio och sover!

På soffryggen med ryggen mot mig.
Klicker brukar också ligga i soffan, men för att jag skall få plats så får han allt ligga på golvet när jag sitter där. Den enda som inte ligger där är Rollie.

Rollie ja! Han borstade jag igår och då blev det lite hår i hinken. Han lättade nog något kilo på det?

Dom här hundarna fäller ju jämnt, men den här tiden är det extremt mycket. Måste använda stålkam för att komma igenom pälsen och få bort underullen ordentligt.

Ja, det var lite som jag hade att säga för den här gången!
Önskar Dig en fin helg!

R.I.P. Famos

Den 20 september fick Famos gå vidare till de sälla jaktmarkerna. Han var mycket sjuk den sista månaden och det gick snabbt utför. Han slutade att äta och blev extremt stel och orörlig sista veckan. Han ville inte gå ut och kunde nästan inte gå upp i bilen. Efter kontakt med veterinär som ansåg att det bästa vore att han fick sluta sina dagar, så bestämde vi oss för att ta bort honom. Rissies Famos som han hette i stamtavlan,  föddes på Gunilla Stahres kennel, Rissies (länk) Det var min dotter som köpte honom och som också var den som lade grunden för den fina hund han blev. Måste berätta att han var en extremt jobbig hund till att börja med och hon hade det inte lätt med att försöka lära honom att bl.a. gå i koppel.

Till slut lyckades det och han blev lätt att gå på promenader med. Han var väldigt intresserad av allt som hände runt omkring och var lite väl översvallande i sina hälsningsprocedurer. Ville gärna nypas för att få reaktioner från människor han mötte. Hemma med oss och de han kände var han en genomsnäll och gó hund.

Carina och Famos

Meja och Famos

När han var 2 år och 8 månader kom han till mig, eftersom Carina började arbeta heltid och inte hade möjlighet att ha honom kvar.

Jag hade då bara Rollie och dom två kom bra överens. Senare köpte jag Klicker och dom två kom väldigt bra överens. Åt i samma skål och Klicker var den som Famos gärna lekte med. Tyvärr gillade inte Klicker sättet Famos lekte på, så det blev inte långa stunder lek. Famos ville gärna tacklas och nypas och det ville ju inte Klicker, som är en Collie och som gärna vill leka jagalekar.

Famos var väldigt lättlärd och det han en gång lärt sig satt som berget, även om träningstillfällena dröjde. Det var hur roligt som helst att träna honom, för han hade fart och älskade att jobba. Tyvärr stressande han upp sig när vi skulle ut och träna, så det tog en stund innan han varvade ner och kunde koppla på hjärnan. Därefter gick det bättre med träningen.

Någon tävlingshund blev han aldrig, eftersom han gärna ville nypa den person som skulle komma fram och hälsa. Han hade, som sagt, svårt att tygla sig när det kom fram någon okänd eller att någon befann sig i närheten.

Något som vi gjorde varje dag var att  dom fick leta godis. Det gillades skarpt!

Inkallningövningar gjorde vi också!

 

Trots sin storlek så var han aldrig till besvär inne, utan han hade sin favoritplats som han för det mesta låg på.

Ibland tillsammans med bästa kompisen Klicker.

Vatten var något som han älskade och passade på att ta sig ett dopp när jag minst anade det.

 Käkade gräs värre än en kalv varje dag och sen kräktes han.

Här sitter dom och väntar på en godisbit, som dom fick varje gång dom blev kopplade innan vi gick hemåt.

Han var stor och ståtlig och man kunde känna sig trygg med honom hemma.

Nu slipper Du lida mer och alla som lärt känna Dig kommer alltid att minnas Dig!

R.I.P. Famos och tack för tiden Du stannade hos oss och jag hoppas och tror att Du väntar vid regnbågsbron!

23/4 2002  -  20/9 2013

♥

The Rainbow Bridge

Just this side of heaven is a place called Rainbow Bridge. When an animal dies that has been especially close to someone here, that pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all of our special friends so they can run and play together. There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable. All the animals who had been ill and old are restored to health and vigor. Those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days and times gone by. The animals are happy and content, except for one small thing; they each miss someone very special to them, who had to be left behind. They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. His bright eyes are intent. His eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster. You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling together in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress the beloved head, and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart. Then you cross Rainbow Bridge together.... Okänd författare

Sätt på ljudet och titta på filmen här!

 ♥ Kram Britten ♥

Morgonsysslor

Detta är det första jag ser när jag slår upp mina ljusblå på morgonen!

Famos kommer också fram och hälsar förstås och sen börjar en morgonprocedur innan jag kan klä på mig.
När jag klappat och sagt godmorgon åt alla, så hämtar Klicker en av mina tofflor och hoppar upp bakom mig där jag sitter i sängen. Sen säger jag "apport" till Rollie som hämtar den andra toffeln. När jag klappat, kliat och fått mina tofflor, så kan jag göra mig iordning.
Annars flyter livet på som vanligt här och därför blir det inte så mycket uppdaterat på bloggen.

Ha det så gott och hoppas att Du får en fin vecka!

Besök

Förra torsdagen hade jag besök och övernattning av mina barnbarn, Oskar och Meja!
Vi roade oss med att ta hundpromenader där barnen lekte med hundarna och kastade leksaker och dessutom godis som dom fick leta upp. När vi gick fick dom gå med varsin hund i koppel och det tyckte dom var kul. Oskar är en hejare på att göra pannkakor, så det blev vår middag och dom var jättegoda.
På fredagen hämtade Carina och Henke dom och innan dom åkte hem, gick vi upp till åkrarna med hundarna.

Carina gick med Famos, hans f.d. matte.

Famos har blivit bra i magen nu och medicinen fungerar bra och jag hoppas att det håller i sig.

Tyvärr fick jag slänga soffan som han legat och kissat i och den körde Carina, Meja och jag till tippen i måndags.
Meja var hos mig och sov över på måndagnatt och Carina hämtade henne igår. Vi lastade soffan, som jag monterat isär, på taket på min bil.

Inkontinens hos hund!

Famos 11 år!

Han blev kastrerad när han var 5 år p.g.a. prostataproblem. Det upptäckte jag när han hade svårt att bajsa och bajset blev hopklämt.
Efter kastreringen trodde jag att han skulle bli betydligt lugnare, eftersom han var väldigt aktiv. Något lugnare blev han och fastnade inte så länge på tikfläckar som tidigare. Lite mer kontaktbenägen blev han också när vi gick i skogen och han fick vara lös.

Åren har gått och inga problem har det vart med sjukdomar osv. Men så för ca 2 månader sen så stod han helt plötsligt och kissade på hallgolvet medan jag höll på att sätta på honom och de andra två kopplen. Jag blev extremt förvånad, för det har ju aldrig skett förut!
Men jag tänkte att han kanske hade druckit för mycket vatten sent och glömde bort detta.

Men han kissade inne igen och dessutom låg han på nätterna i rumssoffan och sov. Där upptäckte jag helt plötsligt att det var fläckar efter honom på morgonen. Tydligen kan han inte kontrollera slutmuskeln när han sover och slappnar av?

För drygt 2 veckor sen gick jag till veterinären med honom och han konstaterade att han blivit inkontinent.
Kastrerade hundar kan visst bli det när dom blir gamla och det gäller båda könen?
Jag fick utskrivet recept på Rinexin 50 mg som Famos skall äta en morgon och kväll. Det fungerar utmärkt för sen han började med tabletterna har han inte kissat inne eller läckt en enda gång!
Jag har heller inte märkt några biverkningar i form av klåda eller hyperaktivitet. Däremot har han blivit dålig i magen, men det hör tydligen inte till någon biverkning.

Men han har nog problem med sin mage, för han äter gräs som en kalv och sen kräks han. Det händer mest på morgonen.
I förrgår kväll började han att tomkräkas, men sen blev det inget mer och igår morse var han lös i magen. Lösare blev han under dagen och natten till idag måste han ut flera gånger och idag är det fortfarande vattnigt.
Att han kräks ibland är ju inte så ovanligt, men han brukar sällan få diarré, så jag ringde veterinären och hörde mig för om det kunde vara att han var känslig för medicinen han får.
Så vet. sa att jag skulle köpa Diarsanyl som skulle lugna ner magen och hjälpa honom över den här perioden med diarré.

Så nu väntar jag på att apoteket skall få hem Diarsanylen tills imorgon. Den är ganska dyr, 209 kr för 60 ml pasta som ska räcka ungefär en vecka till en hund över 30 kg. Men är det bara en engångsföreteelse så är ju inte det några problem.
Rinexinet var i alla fall billigt. 100 tabletter kostade bara 80 kr, men den får han ju äta så länge han lever.
Nu hoppas jag att han snabbt blir bra i magen, så han slipper ha ont, för det märks att han inte är sitt vanliga jag. Trodde först att det berodde på värmen att han verkade så moloken, men det var ju magen.
Stackar'n!

Ha det gott!

Britten